Idag skulle jag gå gå upp tidit och agera privatchaufför åt min mormor som har brutit handen.
Dock så hade min kära telefon dött nån gång under natten, så alarmet ringde inte som det skulle.
Jag vaknade klockan 11 med en lätt panikkänsla, sprang ut till hallen och kollade klockan och fick krupp när jag insåg hur sen jag var.
Slog en signal till min kära mormor som väntat på sen 9 och förklarade läget.
Så istället för att åka dit så slänge jag mig i soffan och slappade.

Vid 13 tiden klädde jag på mig för att knalla upp till torget och köpa lite mat.
När jag plockat ihop mina varor på Ica inser jag att jag har glömt konotokortet hemma och får vackert vända igen.
Halvvägs hem så halkar jag på en isfläck och åker i marken och landar med en rejäl smäll på rumpan.
Jag fick så ont i ryggen så jag tappade andan.
En snäll dam hjälpte mig upp, och hon började tjattra om att ringa ambulans eftersom jag inte kunde andas.
Dock kom andningen tillbaka efter några minuter, men smärtan i ryggen består.
Slår vad om att jag tryckt ihop ett par kotor eller nåt, för minsta rörelse eller lyft gör förbannat ont fortfarande.

Jag kom hem tillslut och tog två alvedon innan jag började röja vårt sovrum som blivit lite av en avlastningsplats.
Bar ut allt skit som skulle ner till källaren och gjorde fint.

Därefter tog jag tag i vårt skoskåp som var ett ända stort kaos.
Ut med alla förbaskade skor, slänga och sortera.
Resultatet blev faktiskt kanon.

Det är ju faktiskt jul för sjutton, då måste det vara fint.

Under kvällen kom mannen min hem från jobbet. Vi åkte ut till alla som skulle få julkort, eftersom jag glömt att posta de, och så fuskade vi och åt på McDonalds :-)
Sen släppte han av mig hos mormor, där jag hämtade bilen och körde hem.

En ganska händelserik dag. Jag är arg för att jag halkade och för att jag faktiskt har så ont som jag har.
Jag känner ju att det inte är "svanskote-ont" utan värre.

Jag avslutar inlägget med att bjuda på en bild på vår fina julgran :-)